Som den enda målvakten, får hon slita hårt!
Publicerad: 2016-11-16

Hanna Olofsson är 24 år och uppvuxen i Storuman. Hon är utbildad civilekonom och när hon inte jobbar så läggs nästan all tid på hockeyn. Vad gör du när du har tid över? – Finns det ens någon sån tid? Säger Hanna och skrattar.

Det är hennes femte säsong i Björklöven, och hon har länge varit den enda målvakten. Vilket har börjat ta ut sin rätt, och den senaste tiden har hon dragits med en skada. Det är främst ryggen som gör ont, men när vi träffas just innan träning, så känns det ganska bra tycker hon.

- Det känns som att det vänder och att jag är på väg tillbaka. Det går framåt, konstaterar hon.

Match mot U14

Förra matchen mot U14 var hon tillbaka i laget och vaktade återigen målburen. Hon är nöjd med sin egen insats med tanke på att hon inte hunnit vara med och tränat så mycket än. Laget gjorde en bra match tycker Hanna. Den började lite skakigt, men de lyckades jobba sig in i matchen.

- Uppspelet lyckades vi bra med, vi märkte att vi kunde spela ut dem istället för att bara åka överallt som de gjorde. Sedan kanske det vore bättre om vi kunde snabbare komma in i matchen så att vi slipper jaga puck hela första perioden, säger Hanna.

Matchen mot Modo

Hon missade dock förra seriematchen mot Modo borta, vilket är ovanligt. Det har nämligen knappt hänt att hon inte spelat en match de senaste fem åren. Därför blir matchen nu på torsdag mot Modo hemma i T3 center, en nystart.

- Det är nervöst, det är det. Men det är inte min första match i löven och det känns tryggt. Vi måste vara med från början. De brukar fokusera på individuella talanger, och kan ha svårt att komma med ett samspelt lag. Vi känns mer som ett sammansvetsade, med många som varit med länge, och det är nog vår fördel.

Hur allt började

Hon flyttade till Umeå för några år sedan för att börja plugga. Att lämna Storuman var dock inte helt lätt, då hon trivdes väldigt bra där hemma. Men hon kände sig redo för att börja plugga på universitetet, och då fick det bli Umeå, då hon ändå ville ha nära hem.

- Det var faktiskt en stor skillnad för mig att flytta hit. Här fick jag vara tillsammans med laget hela tiden. Hemma fick man som tjej byta om i ett annat rum än killarna även om man spelade i samma lag. Men det var okej, det var sporten som var det roliga.

Hanna började spela hockey som liten. Hon hängde ofta med hennes pappa på brorsans träningar, och blev snabbt intresserad för sporten. Hon började spela tillsammans med några andra tjejer i Storuman IK:s pojklag. Det var såklart annorlunda att spela med killarna, jämfört med tjejer.

- De är snabbare och vill alltid göra mål. En tjej kan tänka, jag kan ju passa en gång till och låta någon annan göra mål, förklarar Hanna.

Även om hon idag är målvakt, var hon även under tonåren utespelare och hon upplevde ofta att killarna just då var lite mer hårdhänta på planen. Själv tycker hon att hon fått ut mycket av att spela med killar och at det även märks på andra i laget som parallellt med damlaget spelar med pojklag.

Hur kommer då matchen på torsdag att sluta?  

- Det blir vinst för oss med 3-1, säger en självsäker Hanna Olofsson.

Jenny Kejerhag